det ska jag göra nu, jobba järnet alltså, det är det bästa som finns, att jobba varenda jävla helg, mysigt:) många komman där. Man får bara använda ett sånt per mening va?

Jag är helt slut i skallen, därför jag är som jag är. Och vrålhungrig:)

Nå va händer ikväll?

åh vad jag hatar alla idioter som håller på att ta vaccinet trots att dom inte är en riskgrupp. Tänk själv om något litet barn eller någon nära dig som är en riskgrupp dör för dom inte fick ta vaccinet, man kanske inte borde tänka så, men jag vill iaf inte ta vaccinet ifrån någon som faktiskt behöver det betydligt mer än vad jag gör. Mest less blir jag på alla pansisar som ska ta det, NI KOMMER ÄNDÅ DÖ SNART, VAD ÄR DET NI INTE FATTAR?!

haha va arg jag är men folk är verkligen så jävla egoistiska och tröga. Fattar inte hur vissa tänker.

(om ni anser att det här är någonting jag inte borde skriva, så kan ni sluta läsa här. Tack för er medverkan hejdå. jag skriver det här för min egen skull och för att jag måste få det ur mig. )

Jag hatar folk, som lägger sig i!

 Tydligen så vet hela detta samhälle om att jag & fredrik inte är tillsammans längre.
 Hans föräldrar fick inte ens höra det från han utan till och med dom visste det. Ryktet går så att säga.
 Jag vill inte att folk ska veta, eller lägga sig i.

 För ALLA säger precis samma sak, att han är världens bästa kille.
Som att JAG inte vet det då? Jag har varit med han 24/7 i tre år. Jag känner han väl bäst.
Han är underbar, han är snygg, han ställer alltid upp för mig. Han är min bästa vän, utan konkurans.
Men om jag inte vill nå mer, ska jag bara vara tyst då?
Och försöka tvinga mig själv att känna likadant som han?

Det är väl det värsta en person kan göra. Och hade någon gjort så mot mig så hade jag bett den dra åt helvete. Man känner när någonting inte är äkta. Vi har alltid varit äkta. Men vi är inte det nu. Jag vet inte vars mina känslor har försvunnit.

Men är det meningen att det ska vara vi. Då blir det vi.

Jag är fortfarande väldigt ung, jag vill leva livet, jag vill klara mig själv. Men jag vill inte att någon någonsin ska säga åt mig vad jag är, hur jag ska bete mig eller göra av mitt liv.
Jag lever i nuet, och för tillfället kanske jag vill vara hemlös, i gällivare och jobba på världens minsta gatukök?

Det är mitt liv och jag gör det jag känner för. Och i slutändan kommer jag klara mig. Även om allting känns jävligt tungt just nu. Och det värsta av allt är att ingen av oss kan gå vidare, att vi tvingas komma hem till varandra.
Att han låtsas som att allting är okej, trots att jag ser att han är helt förstörd.

Jag vet att jag alltid kunnat få honom att må bättre, att han alltid har kunnat prata med mig, och jag med han. Även om såna saker som jag inte ens kunnat berätta för min familj eller en väldigt nära vän. Men han har jag alltid kunnat prata med. Men nu måste jag gå omkring med allt inom mig. Fast jag vet att han är den som lyssnar, tröstar, förstår. Och jag måste se på han, trasig, och veta att det är pågrund av mig. Jag vill trösta han, men vad ska jag göra när det är pågrund av mig det är såhär? Hade han aldrig träffat mig, hade jag aldrig förstört han heller.



Så snälla, låt mig inte höra hur perfekt han är. För jag vet redan det.

Och säg inte att jag gör ett misstag, för det är mitt misstag att göra.

Det här är det jobbigaste jag har varit med om. Jag har ingen aning om hur jag ska bete mig. För det här kanske är det bästa jag gjort, och kommer leda mig till många lyckliga dagar. Vilket jag hoppas, och att fredrik fortfarande kommer vara i mitt liv. Att vi fortfarande kan vara vänner, inte sådär tvingat. Utan äkta vänner. Att han kan gå vidare och bli den han är, som jag blev i kär i, just för att han var den han var. Och visst jag kanske ångrar mig, men det går inte att tänka så nu, jag kan inte vara tillsammans med någon bara för att jag kanske ångrar mig att jag gjort slut efteråt. Det håller inte. Så tack, jag vet.


Du kommer alltid finnas inom mig, du är en del av mig. Du har hjälp mig att bli den jag är. Du har gjort mig så mycket mer positiv till allt. Och jag försöker vara positiv till det här också. Jag vet att du har försökt. Du behöver inte klandra dig själv. Du behöver inte säga förlåt. Det finns ingenting som jag behöver förlåta. Jag ångrar inte en sekund som jag har tillbringat tillsammans med dig. Men snälla förlåt mig. Nångång, när du är redo. Jag kommer alltid vilja ha dig i mitt liv. Det är inte bara något jag säger. Jag kan inte leva utan dig. Men jag kan inte leva med dig heller.


Men som jag har sagt. Jag känner dig, du är stark och bara du tar tag i det här så tar du dig igenom det.




I see your face in my mind as I drive away
'Cause none of us thought it was gonna end that way
People are people and sometimes we change our minds
But it's killing me to see you go after all this time

Music starts playin' like the end of a sad movie
It's the kinda ending you don't really wanna see
'Cause it's tragedy and it'll only bring you down
Now I don't know what to be without you around

And we know it's never simple, never easy
Never a clean break, no one here to save me
You're the only thing I know like the back of my hand

And I can't breathe Without you, but I have to


Never wanted this, never want to see you hurt
Every little bump in the road I tried to swerve
People are people and sometimes it doesn't work out
Nothing we say is gonna save us from the fall out


It's two a.m., feelin' like I just lost a friend
Hope you know it's not easy, easy for me


I'm sorry, I'm sorry, I'm sorry, I'm sorry, I'm sorry, I'm sorry, I'm sorry